God fortsättning

Tittar in här för att önska er en god fortsättning!
Ser att jag har några trogna läsare här fortfarande, trots att jag är fullkomligen usel på att uppdatera bloggen…

Jag ger inga löften om att bättra mig för tillfället. Tiden för bloggande som jag känner att jag mäktar med, den lägger jag just nu på min andra blogg, receptbloggen. Får se hur det blir i framtiden.

Har iaf uppdaterat vikten i sidokolumnen. Det har gått fortsatt bra, lite upp och ner men i långa loppet har vikten fortsatt att minska. Känns väldigt bra förstås! :)
Fast nu i juletider tror jag det vänder uppåt tillfälligt, har inte ställt mig på vågen men jag misstänker det. Det är ok, jag oroar mig inte över det.

Som sagt, God fortsättning mina vänner!
Vi hörs men jag vet inte riktigt när.

Vikten å ditten å datten

Sitter hemma sjuk…
Är inte förvänad över att det till slut slagit till, efter månader av stress och en del bekymmer (på jobbet bl.a.). Dras mellan de två känslorna att det kanske är skönt att få vara hemma, att kroppen ”äntligen” säger ifrån, och den andra att det är hemskt irriterande för jag kommer bara ännu mer efter på jobbet för varje timme som jag missar där.

En sak är säker, det är fruktansvärt långtråkigt och ensamt. Jag orkar inte göra annat än att sitta i soffan eller på köksstolen, då var det nästan bättre för ett par dagar sedan när jag hade feber och sov bort tiden. Nu vill inte kroppen sova ens större delen av dygnet.
Pojkvännen är på tjänsteresa utomlands så det är som sagt väldigt ensamt också. Och jag klarar ju inget! Fick be grannen åka och handla mat till mig idag…

Och ingen Zumba blir det ju heller… som jag var så glad för att ha kommit igång med… Usch och bläh.

Vikten då?
Jo förra veckan var det en lite större nedgång, från 65,8 till 65,2. Något jag är jätteglad över!
Var dock med pojkvännen i helgen, till Berlin, där han nu är på konferens… Innan jag insjuknade så hann det bli en del öl och god fet mat… Visserligen är vikten just nu ännu lägre, jag har inte fått i mig så mycket sen jag blev sjuk så… Kanske jämnar det ut sig. Får se när jag är frisk och ”stabiliserad” i vikten/magen.

Zumba

Känner att min blogg inte är så spännande och innehållsrik just nu. De enda inläggen jag gör är ett i veckan om hur viktnedgången framskrider… fler inlägg än så har jag svårt att få till. Tråkigt men så är det.

En sak tänkte jag ändå berätta nu och det är att jag blivit smått beroende av Zumba!
Ett par pass i veckan kör jag på gymmet sen några veckor tillbaka och det är grymt roligt. Och grymt svettigt!! Det känns härligt att kunna känna sig så ”genomkörd” i kroppen av att ha kul.

Funderar på att utöka Zumba-träningen genom att köpa DVD:er och köra framför TV:n men har inte slagit till än för de är inte gratis. Läs mer här.

Har du inte provat Zumba – gör det! :)

Veckans vikt

Ett hekto ner – från 65,9 till 65,8.

Allt minus är bra och gör mig glad, även om det bara är ett ynka hekto. :)

Veckans vikt

Denna veckas vikt blev precis samma som förra – 65,9.
Något jag är mycket nöjd med med tanke på att det varit två utekvällar med god mat och alkohol.

Känner mig fortfarande taggad. Kan tänka mig att verkligen lyckas med viktnedgången denna gång. Exakt till vilken vikt vet jag inte, kanske får jag släppa drömmen om att återigen väga 53-55 kilo, men att komma i några gamla jeans som ligger som jag inte kunnat haft på mig på länge, det SKA jag. :)

Veckans vikt :)

Tänk att jag får glädjen att sätta en glad gubbe bredvid den rubriken idag!
Det har nämligen blivit ett stort skutt nedåt på vågen denna vecka. Från förra veckans (snitt)vikt 67,4 till veckans 65,9.

Glädjen är givetvis stor i min kropp just nu. Om ett par kilo kommer jag i ett par jeans som jag lääänge drömt om att kunna knäppa. De ligger i garderoben och bara väntar, har aldrig någonsin kunnat använda dem. Men snart så! :)

Veckans vikt

Två hekto ner jämfört med förra veckan. Så länge det går åt rätt håll är jag nöjd.
Och jag kan inte begära så mycket mer heller för jag gör inte saker och ting ”perfekt”. Men jag är duktig, särskilt efter omständigheterna (stress och övertidsarbete) så jag är faktiskt på gränsen till stolt ändå över att vikten minskar över huvud taget.

Fyra veckor i rad har det gått nedåt. Heja mig! :)

Efter Topploppet

Här kommer den obligatoriska efter-loppet-bilden, som jag fotar på dass där jag byter om före och efter springandet. (Ursäkta att toastolen syns i bild…)

Observera att jag blivit brunett sen förra bilden (som var från Tjejmilen).
Vilket tycker ni passar mig bäst förresten? Sätter in en liten omröstning här nedan så ni får något att göra.

Topploppet och vikten

Kort uppdatering.

Sprang Topploppet igår. Mitt mål var att slå tiden jag fick på Vårruset vilket var 38:10. Det gjorde jag – 36:49 blev tiden och jag är givetvis glad över att ha klarat mitt mål.
Det tråkiga är att jag inte hittade mina löparskor utan fick springa i ett par ”vanliga” gympadojor som inte stötdämpade särskilt mycket = mycket dåligt för höft, knän, ben och hela mig… Ajajaj.

Veckans vikt är 2 hekto mindre än förra. Roligt förstås, även om det går låååångsamt.

Liten uppdatering

Hej på er!

Nu var det länge sen jag skrev något här… Dagarna sedan senast har till större delen bestått av arbete, det är en hektisk tid på jobbet just nu. Förra veckan jobbade jag 31 timmar övertid. Denna veckan blev det ”bara” 6 ½ men jag har varit ganska så seg ändå… Inget ljus syns i tunneln ännu utan det kommer att vara mycket ett bra tag till som det ser ut nu.

Trots denna hektiska arbets-tillvaro så har jag haft rätt kul! Det har inte varit pest och pina utan jag har fått umgås med trevliga kollegor, fått ta mycket eget ansvar och jag har lärt mig massor. Men det är klart, ibland har jag längtat efter att få mysa hemma i soffan med pojkvännen och att kunna ta en lunchpromenad i parken utanför jobbet…

Träningen under denna tid har varit några kvällspromenader. För att rensa huvudet och för att få bort spänningar i nacke och axlar. Har då promenerat efter jobbet, mellan 20-21 på kvällarna, och sedan bums i säng! Jösses vad mörkt det är ute nu! Fick leta reda på reflexerna som vi gömt undan i nån garderob under sommaren (När tog sommaren slut? Jag verkar inte ha hängt med…)
Bör dock försöka tvinga mig till hårdare träning när tid finns, är övertygad om att det vore bra i längden, men lusten har inte riktigt infunnit sig.

Ska jobba i Göteborg tre dagar nästa vecka, då lär det inte bli så mycket tränat, någon promenad kanske?
Däremot hotellfrukostar… ojojoj vad gott och mysigt det är… men man måste vara försiktig så inte kalorierna blir för många. :)

På tal om kalorier, eller vikt rättare sagt, så har jag uppdaterat vikten i högerkolumnen.
Jag har fortfarande svårt att verkligen ta tag i problemet men jag väger åtminstone mindre nu än för några veckor sedan. Jag ger inte upp!
Kan nämna att jag väger mig flera mornar i veckan, så många som möjligt, och det är snittet av dem som hamnar i listan. Känns mer rätt att använda snittvikten eftersom det kan skilja så mycket från dag till dag.

Höften bättre (?)

För varje dag sen jag började äta Voltaren känns höften allt bättre. Men frågorna ploppar upp:

• Är höften bättre EGENTLIGEN?
• Hur länge kan jag lämpligen äta denna dos Voltaren? (Vilket är 2 tabletter 2ggr dagligen.)
• När kan jag börja träna löpning igen? (Med tanke på fråga 1…)

Om min Tjejmil 2010

01:16:10

Det blev min tid på de tio kilometrarna i år. Det är 47 sekunder bättre än förra (och första) gången, vilket var för två år sedan, 2008. Jag är väldigt väldigt glad över det!

Inte en sekund sen jag fick ont i höften för några veckor sedan hade jag tänkt att jag kunde slå den tiden. Även om höften skulle må bättre just igår så har jag inte löptränat sedan dess, (och nästan ingen annan träning heller för den delen) och dessutom så väger jag mer nu än under loppet 2008. Så jag trodde inte jag hade en chans till nytt personligt rekord.

Jag har varit ganska duktig på att vila höften under de senaste veckorna, har dessutom stretchat varje dag och jag har ofta haft en stötdämpande gelé-sula i mina skor (jätteskönt med sulan!).
Intelligensen i följande kan diskuteras men jag åt en hel del Voltaren under de senaste dagarna före loppet (och gör än idag).
Allt, eller något av detta gjorde att jag igår endast hade ont i höften - inte jätteont och jag var inte halt längre. Ändå tänkte jag powerwalka mig igenom loppet då jag var säker på att höften skulle bli sämre för varje kilometer.

Visst kände jag av höften…. det vore lögn att säga annat, men den blev inte så vansinnigt mycket sämre för varje kilometer. Så jag körde på, började varva min powerwalk med löpning.
Efter ett par kilometer började jag fundera på om jag skulle klara att fortsätta hålla åtminstone nästan samma fart resten av loppet, vilket då såg ut att bli 2,5 km på 20 minuter. Det skulle ge en totaltid på 1:20, vilket jag då kände vore helt underbart (och fortfarande näst intill otänkbart eftersom jag då trodde att höften skulle protestera mer snart).
Jag nådde 2,5 km på strax under 20 minuter.

5 kilometer nådde jag ytterligare lite före mitt hoppfulla mål och jag började bli säker på att klara 1:20. Fortfarande var jag ganska ”pigg”. Jag lyssnade verkligen på kroppen och powerwalkade när jag kände att jag var på gränsen till att bli FÖR trött.

7,5 km – nu låg jag ytterligare lite före den tid jag tänkt… Hoppet om att klara ungefär samma tid som 2008 började gro (1:16:57).
Var nu väldigt noga med att inte ta ut mig för mycket (och därmed förstöra alla chanser till en bra tid), men försökte samtidigt ta mig fram så snabbt som möjligt! Framförallt powerwalkade jag i uppförsbackarna, det gjorde jag för övrigt under hela loppet, för där tar jag slut direkt annars. (Kan nämna att jag då passerade de flesta, både gående och flera joggande. Jag verkar powerwalka väldigt fort, så var det under Vårruset också. Powerwalka är jag bra på! Inte lika bra på att springa tyvärr. :))

Hoppet växte mer och mer för varje meter…
Vid 500 meter kvar till mål insåg jag att jag faktiskt kunde slå tiden från 2008. Dessa sista 500 meter (som kändes som VÄLDIGT många) kämpade jag som jag kanske aldrig kämpat fysiskt för något tidigare. Känslan av att kämpa så mycket, framförallt de metrarna, men också hela loppet som helhet, för att uppnå ett mål jag själv satt upp, och sen lyckas med det – det var helt överväldigande och det var förmodligen därför jag började böla vid målet (och blir tårögd nu igen när jag skriver…)
Jag är inte van att kämpa på det sättet, jag har alltid varit lite bekväm av mig eller hur jag ska förklara.

Idag, dagen efter loppet, känner jag av höften men den är inte ondare än för någon vecka sen. (Kanske är det Voltarenet som luras?) Däremot är jag dunderförkyld. Har känt att jag burit på något i snart två veckor som inte brutit ut – igår kväll, några timmar efter målgång gjorde det det…
Men framförallt är jag så nöjd, så glad och så stolt!
Nu vill jag bli frisk och få en frisk höft så jag kan börja löpträna igen! Det är ju faktiskt ganska kul att strutta omkring så där. :)

Före och efter Tjejmilen

Före (glad, lite trött och förväntansfull):

Efter (glad, stolt och gråtfärdig):

Målgång

Jag sprang tårögd över mållinjen. Det kunde ha varit av smärta men var av glädje. Eller nåt liknande.

Berättar mer sen… nu ska jag åka hem.

Tjejmilen idag

Idag är det dags för Tjejmilen och jag kommer att stå i startfållan trots min onda höft.
Troligtvis kommer jag att powerwalka mig igenom loppet, men kanske kanske, om det känns tillräckligt ok, så tar jag några löpsteg också.

Fint väder verkar vi få! Solen skiner nu under den tidiga förmiddagen i alla fall. Det finns alltså goda möjligheter till en riktigt trevlig dag ute på Kungliga Djurgården.

Lycka till ni andra som ska kuta eller gå 10 km idag! :)